Visumintervjun - check! 

 

Varning för långt inlägg om mitt besök på ambassaden, haha. 

 

Morgonen var minst sagt kaotisk! Sov över hos en vän i Stockholm för att jag skulle ha gott om tid till ambassaden, som jag skulle vara på 08.00! Klockan ringde 05.40 för att jag skulle ha gott om tid tills tunnelbanan som gick 06.50 (tar 25 min med tuben) o sen skulle jag hoppa på bussen direkt som skulle ta 8 min, så då skulle jag alltså vara vid ambassaden i god tid. Men, det går inte alltid som man har planerat... När klockan ringde så stängde jag av den och måste ha somnat i samma sekund. Fem över sju kommer min kompis mamma in i rummet o väcker oss. Snacka panik jag fick när jag insåg vad klockan var!!! Drog på mig kläderna snabbt som attans tog väskan o sprang mot tuben. När jag kommer fram och ska köpa biljett så inser jag - jag har glömt plånboken!!! Förmodligen är den kvar hos min kompis, annars är den borttappad.. Panik återigen. Köper en sms biljett istället, får panik igen när jag inser att tuben kommer 20 över sju, vilket innebär att jag kommer vara vid centralen strax efter kvart i. Ringer pappa smått (mycket) hysterisk, då jag tror att jag aldrig kommer hinna i tid, och därmed inte få nåt visum! Väl på tuben försökte jag sansa mig lite och lyckades kleta på lite mascara, frågade de runt mig var busskuren till bussen till ambassaderna låg, en kille var snäll o kollade upp det på datan. Hade även pappa i luren som oxå kollade på datorn o försökte guidea genom telefonen. Sprang asfort och hittade busskuren direkt - pheew! Bussen kom 1 min senare, snacka tur! Var utanför ambassaden 08.02 typ. Ringde Emma, som ska åka samma datum som mig och det visade sig att hon oxå var lite sen, hon kom typ två minuter efter mig. Sen såg vi kön, sjukt lång!

 

Stod och köade i 2.5 timmar!!!! All stress i onödan... Haha, men på ett vis tur, då gjorde det inget att vi var några minuter sena! Var väldigt skönt att vi hade bestämt att köa tillsammans, hade varit ännu jobbigare om man stått helt själv! Så det var riktigt bra! Efter 2.5 timmar i kön så blev det äntligen vår tur! Då kom nervositeten krypandes, alla papper var tvungna att vara rätt!!! Man var tvungen att gå in en och en in till en typ kontroll som på en flygplats.. Först fick man visa fötterna (fattade inte vad det var bra för, ska man ha nåt vapen där eller så?) sen gick man igenom den lilla säkerhetskontrollen, och såklart pep det när jag gick igenom. Då skrek en av männen "WHAT ARE YOU DOING???" haha, jag blev asskraj o svarade "nothing.." haha! Så frågade de vad jag hade i fickan, så var det nycklarna som hade pipit, såklart.. Haha. 

 

De beslagtog mobilerna så hade ingen koll på tiden när man väl kom in till självaste ambassaden. Såg inte ut som jag trodde, kändes typ som väntrummet på en vårdcentral... Så fick man en nummerlapp, så var det bara att slå sig ner o invänta sin tur. När ens nummer kom gick man fram till en lucka där man gav alla papper till en man, allting var helt rätt - kände en så sjuk lättnad då! Så var det att sätta sig o vänta lite till, tills man blev uppropad, då skulle man ta fingeravtryck. Sen sätta sig o vänta igen tills man blev uppropad igen, å då var det själva "intervjun". Kvinnan frågade "vad har du för barnerfarenhet?" och "vad vet du om familjen du ska bo hos?" När hon hörde att jag skulle bo i Kalifornien sa hon "California climate is wonderful, you are gonna love it there!!"